Livets mening

Varför ställa frågan? Vi tror att många människor funderar över den. och man kan närma sig den från många olika håll. Kanske handlar det om ”stororden”; KÄRLEK, NÄRHET, TRO, BARN, FAMILJ. Eller om det enkla, vardagsnära; vårsolens värme på en parkbänk i mars, en slät kopp kaffe i lugn och ro eller doften av gödsel på en nyplöjd åker ...

När Buddha kommer till byn

Hon kan få vem som helst att tappa andan. En riktig skönhet med yppiga linjer och rena färger. Ett naturbarn som fascinerar med sin skygghet eller tråkar ut den som väntat sig något lättraggat. Buddhistmunken Pramaha Boonthin föll pladask. För några år sen letade han och den thailändska buddhistiska föreningen i Sverige rätt plats att bygga Europas största buddhisttempel på. Med skoter åkte Phramaha Boonthin upp på toppen av ett berg i Västerbottens inland. Han såg Fredrika, landskapets toppar och dalar, snötäcket över den stora sjön. Han klappade ihop händerna och fick ur sig några svenska ord:

– Vackert, vackert – här bygger vi!

Men hallå? Så ointresserade kan ni bara inte vara? Buddhister runt hela världen samlar ju in pengar till det här, utländska tidningar skriver om det, två världar ska mötas. Buddha kommer till byn och det är er by!

Skala banan gör vilken apa som helst. Bara människan undrar varifrån den kommer.

Den frågvisa hjärnan

Tänk följande. Sol, savann, vattenhål och buskage på spridda ställen. En grupp människoapor går omkring med sina verktyg. Tänk miljontals år sen. Tänk att det är oss själva vi betraktar, våra egna förfäder. Nu kommer kruxet. Hur kan du se att detta är ett släkte som år 2007 visserligen kommer att dominera jorden men också vara fullt upptaget med att söka livets mening?

Låt mig gissa. Du säger: Två ben. Milstolpen var när vi slutade hoppa på alla fyra. Är det inte så man säger om det mänskligas början – ända sedan vi ställde oss upp på bakbenen. Hemskt ledsen, men det är fel.

Nytt försök. Du säger: Verktyg. Milstolpen var när vi greppade vår första flintaflis. Är inte verktyget själva symbolen för språnget från djungel till civilisation?

Tyvärr, fel igen.

Vad kan det då vara? Du tänker på förfäderna, hur de går omkring med verktygen, mot vattenhålet. Vad är det märkvärdiga? Jo, just detta, att de går omkring med verktygen. Milstolpen var – hör och häpna – när vi första gången tog med oss vår flintaflis på promenad.

Först fejkade han ett astmaanfall. Sedan utgav han sig för att vara datageni fast han knappt visste vad som var fram och bak på burken.

Den ofrivillige författaren

Vi är i Israel, i Tel Aviv. Vinterkostymen håller på att hängas undan; i natt ställer man fram klockan en timme och i snart sagt vartenda gathörn säljs mogna Jaffa-apelsiner så söta och lättskalade att det nästan räcker med att titta på dem för att skalen ska ramla av. Ett glas nypressad, solgul juice landar på bordet, men Etgar föredrar en kopp extra svagt kaffe med mycket skummad mjölk på toppen.

– Jag tål inte starkt kaffe, säger han med en grimas. Han ursäktar sig över att han inte kan stänga av mobilen, men idag är det han som har jouren med barnflickan om det nu skulle hända något med lille Lev.

– Jag har blivit far för första gången och det är en fantastisk upplevelse, säger han stolt. Som att skriva en bok ungefär: en positiv urkraft. Han berättar att den drygt ettårige sonens namn har dubbla betydelser:

– På ryska betyder Lev lejon och på hebreiska hjärta. Så han heter alltså Lejonhjärta. Det märkliga är att när min mamma fick höra vad vi döpt honom till började hon gråta och berättade att hon haft en lillebror med samma namn som dog i Warszawagettot. Det hade jag aldrig hört tidigare. Min fru tror att Lev är min morbror som har reinkarnerats.