Älskar dig

I förra numret av Existera frågade vi efter livets mening. Ett av de populäraste svaren var - föga förvånande kanske - kärlek. Så vad passar bättre än att nu sätta kärleken under lupp: hur kommer det sig att kärleken är en så stark drivkraft, och vad är det egentligen vi söker när vi söker kärlek?

Möt Rikard Wolff, som hela livet känt sig oälskad. Möt Vicky och Roweena, som prövade polygami men blev ordentligt brända. Fördjupa dig i ämnet sex och religion. Fundera över hur mycket romantiken styr ditt liv. Testa om du är en jävel på kärlek. Allt och mycket mer i Magasinet Existeras temanummer om kärlek.

Störst av allt är romantiken

VI VILL GÄRNA TRO att förnuftet råder i världen. Vi tror oss ha ett kristallklart glas av distans och rationalitet mellan oss och omvärlden. Men allt detta är självbedrägeri. Romantikens svärmiska prisma förvillar varje blick, förvrider varje sinne. Romantiken genomsyrade västerländskt tänkande och skapande från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet och kännetecknas av känslofylld subjektivism, verklighetsflykt, nationalism samt uppfattningen att Gud och natur är ett och samma. En romantiker blir därmed en komplex personlighet som var hipp för mer än hundra år sedan. Kan hon göra sig gällande också i dag?

ROMANTIKEN ÄR MAGPIRRET som får en att se Pretty Woman flera gånger på dvd. Det är balladerna som strömmar ur bilradion.

Det ska löna sig att älska

SUSANNE BRÄNNEMO ÄR 40 ÅR och bor i Rättvik. Hon är en av de bönder som söker partner i TV4 och intervjuas av TT Spektra inför programstarten. Hon har hästar på gården och beskriver sig själv som "glad, öppen och ärlig". Den man hon söker ska påminna om Sylvester Stallone från den första Rocky-filmen, snygg och vältränad. Hon säger också att "det vore bra om han tycker om att laga mat, inte är rädd för att dammsuga och är beredd på att man kan få jaga hästar mitt i natten". Samtidigt är hon medveten om att önskelistor är en sak, verkligheten en annan, och ofta ser kärleken inte alls ut som man tänkt sig.

VILKEN SMOCKA! Jag hukar och korsar armarna framför ansiktet. Men "vad jag får ut av den här relationen". "Vad jag förtjänar." Ärligt talat, vem har aldrig tänkt de tankarna?

Visa en filmscen där en man, helst lite äldre, hård och fårad, kanske Clint Eastwood, bryter ihop och gråter.

Börjar du gråta är du stekt

JAG KAN BLI RÖRD över att jag blir rörd. Låter det som att jag är patologisk narcissist? Jag har ännu inte fått en sådan diagnos. Alltså låt mig få förklara: Jag slutade som många andra killar att gråta när jag kom upp i tonåren. Det gick så långt att själva den fysiska upplevelsen av att gråta snarast påminner om ett epileptiskt anfall. Många tjejer jag känner beskriver nästan alla sina känslor med gråt: Sorg, ilska, glädje och allmän trötthet. Jag har till och med varit med om att en tjej som grät förklarade det med att hon grät för att hon inte kände någonting.