Olika måttstock för israeler och palestinier

Diakonia förhindrar palestinska araber från att arbeta hos judar. Man tvingade Assa Abloy att flytta från industriområdet Barkan på Västbanken, men Barkan byggdes i samexistensens tecken. Det skriver Ilya Meyer som ser en avgrund mellan Diakonia och Svenska kyrkan å ena sidan, och majoriteten hederliga kristna svenskar å den andra.
De visar oresonligt antipati mot Israel, motarbetar judarnas rättigheter i Mellanöstern, uppmuntrar indoktrinering, stödjer våldsgrupper, visar kartor på ett arabiskt Palestina där Israel är utplånat, är tysta när judar attackeras på öppen gata och visar totalt ointresse för mänskliga rättigheter i omvärlden.
Detta är inte terrorstämplade Hamas och Hizbollah, utan Svenska kyrkan och Diakonia. De arbetar målmedvetet för att tvinga bort judar från deras hem i Mellanöstern, som förutom Israel redan är judenrein – redan det en tankeställare.
De motsätter sig byggande av hus för judar på Västbanken alltmedan förhandlingarna pågår. Men inte byggande av hus för araber: i östra Jerusalem har araberna under blott fyra år olagligt byggt fler än 6 000 hus. Olika måttstock för judar och andra.
   Svenska kyrkan och Diakonia förhindrar palestinska araber från att arbeta hos judar – man tvingade nyligen Assa Abloy att flytta från industriområdet Barkan på Västbanken, där både araber och judar arbetar. Väster om gröna linjen får palestinska araber inte arbeta – det är ju ett annat land.
Men Barkan byggdes i samexistensens tecken. Produktivt arbete, lika lön, hederlig inkomst – allt för att stävja rasism, extremism, självmordsbombningar. Den israeliske filantropen Stef Wertheimer skrev: ”Dessa gemensamma industriområden kan markera en era då produktion, export, utbildning och högre levnadsstandard kan ersätta terrorism och fattigdom.” Svenska kristna organisationer motarbetar judisk-arabisk samlevnad.
De driver ett ’följeslagarprogram’ med målet ”att få ett slut på ockupationen och våldet”. Men inte att få ett slut på terrorismen – källan till ockupationen och våldet. Följeslagarna skyddar aldrig judiska skolbarn i Sderot, som pulveriserats av 8 000 raketer från Gaza. Måttstockarna skiljer sig verkligen åt.

Existentiellt problem
Diakonia har ett existentiellt problem: utan konflikt mellan araber och israeler, inget behov av Diakonia, som enbart engagerar sig här. Inte i Tjetjenien, Armenien, Kurdistan, Burma, Tibet, Zimbabwe, Iran, Somalia, Saudiarabien, Pakistan – områden som är farliga och där de kan göra en verklig skillnad; deras frispråkighet gäller endast judarnas land där det är ofarligt att vara och där de följaktligen inte behövs. Feghet, opportunism, rasism?
De ignorerar sina trosfränder: islamister fördriver kristna från Västbanken, Egyptens kopter lider systematisk rasism, Pakistans kristna jagas på flykt, Filippinernas kristna mördas i allt större antal.
Det finns en avgrund mellan Svenska kyrkans och Diakonias ledning och majoriteten svenska kristna, hederliga människor som tror på allas lika värde.
Svenska kyrkan och Diakonia har kapats. En kyrka med egen utrikespolitisk linje och stora finansiella medel är sällan ett lyckat recept för fred.
Detta har historien lärt oss. Om detta må vi verkligen berätta.

Ilya Meyer
Västra Frölunda