Lycka till den Gud älskar

Artikeln om Gud som haver i senaste Sändaren väcker en fråga till liv.
Jag är född 1958 och uppväxt på en bondgård en mil utanför Katrineholm. Min mamma är född 1917 och uppväxt i södra Östergötland. Som barn lärde hon mig be två aftonböner. Den ena handlade om en ängel som går runt vårt hus, den andra var Gud som haver. Men som barn läste vi alltid hemma den version som slutade:
”Lyckan kommer, lyckan går
Den Gud älskar lyckan får”
   Denna text är egentligen ganska förskräcklig i sin framgångsteologi, något jag knappast tänkte på som barn. Men mamma lärde mig också att det fanns en nyare text som slutade ”Du förbliver Fader Vår”. Tror också denna text stod i någon barnbok. När jag började skolan 1965 läste vi fortfarande skolböner på morgonsamlingarna och då läste vi versionen ”Du förbliver Fader Vår”.
   Jag vet inte om mina minnen är speciella, men jag tror att den version som slutar Den Gud älskar lyckan får har varit betydligt vanligare ute i bygderna än man normalt föreställer sig inom kyrkor, samfund och söndagsskolor.

Ingemar Andersson
Katrineholm